Har turismen förstört det vi reser för att hitta?
Uppdaterat: 21 okt.
Vi reser för att hitta det lokala, genuina och oupptäckta. Problemet är att när tillräckligt många av oss hittar dit förändras platsen och vi vill inte längre resa dit. Har vår jakt på det autentiska blivit dess största fiende?
I början av 2000-talet jobbade jag på en vinbar i Florens. Redan då kunde jag ibland känna mig som Musse Pigg på Disneyland när grupper av amerikanska turister klev in i stråhatt och berättade att de skulle åka till Toscana nästa dag. Utan att veta att de redan, just då, befann sig i Toscanas huvudstad.
Fördomar åsido, de var där av samma anledning som så många av oss reser: för att uppleva något annat. Äta maten. Dricka vinet. Se det ”riktiga” Italien.
Men känslan av att ibland spela statist i någon annans föreställning om Italien har stannat kvar hos mig.
När jag nyligen (många år senare) återvände för att jobba i Florens under en längre tid, var rollerna ombytta. Nu var det jag som kom utifrån. Och jag kände knappt igen mig.
När en stad blir en destination
Förstå mig rätt, Florens är fortfarande en av världens vackraste städer. Men delar av den historiska stadskärnan har gått från stad till destination. Restauranger, butiker, boenden och upplevelser är anpassade till människor som kommer några dagar och sedan försvinner igen.
Känslan av att spela statist i någon annans föreställning har stannat kvar hos mig.
Det är inte bara en känsla utan även UNESCO pekar idag ut massturism och det minskande antalet boende som hot mot Florens historiska centrum. I organisationens uppföljning av världsarvet nämns också gentrifiering och behovet av att bevara andra funktioner än turism i stadskärnan. Så kanske är det inte bara jag som förändrats, utan även min gamla hemstad.
Några platser ger mig dock fortfarande samma känsla av “gamla” Florens såsom staden var förr (på det tidiga 2000-talet). Mercato di Sant’Ambrogio, min gamla vinbar Pitti Gola e Cantina och den historiska medlemsklubben Circolo Rondinella del Torrino till exempel. Platser som (ännu?) inte har börjat spela rollen av sig själva. De bara är.
Det fick mig att fundera: När blir en plats så framgångsrik som destination att den börjar förlora det människor reste dit för att hitta?
Jakten på det äkta
Vi vill hitta trattorian utan en meny på engelska. Baren där ingen beställer cappuccino efter lunch. Stranden som inte finns på TikTok. Byn som ”ingen har hittat ännu”. Helst vill vi vara den enda turisten där.
Autenticitet har varit ett forskningsområde inom turismen i decennier. En stor forskningsöversikt i Annals of Tourism Research gick igenom 42 års forskning och 458 vetenskapliga artiklar om ämnet. Och frågan har med tiden blivit betydligt mer komplicerad än vad som är ”äkta” och ”oäkta”. Vem bestämmer egentligen vad som är autentiskt? Och vad händer när vår jakt på det förändrar det vi kom för att uppleva?
När blir en plats så framgångsrik som destination att den börjar förlora det människor reste dit för att hitta?
En italiensk studie av den gamla religiösa traditionen Il Giro del Mondo på Asiagoplatån i Veneto fångar paradoxen fint. När ritualen började locka fler besökare uppstod en oro bland både lokalbefolkning och turister för att den skulle utvecklas till en folkloreföreställning och därmed förlora just det som gjorde den attraktiv från början.
Vi hittar något för att det inte är gjort för oss. Sedan blir vår närvaro en anledning att börja göra det för oss.
Vad är det autentiska Italien?
När vi säger att vi vill uppleva ”det autentiska Italien” menar vi ofta något ganska specifikt. En liten trattoria. En gammal man på en Vespa. Tvätt mellan husen. En nonna som gör orecchiette för hand samtisigt som hon svär på italienska.
Vi har med andra ord redan bestämt hur det autentiska ska se ut. Men tänk om det inte ser ut så?
För mig kan det äkta Italien vara en middag hos mina vänner Daniela och Andrea. Plaststolar i trädgården. Pingisbord på vintern, uppblåsbar pool för barnen på sommaren. Doften av myggspiral blandad med napolitansk sugo.
Det finns ingenting där som är arrangerat för att motsvara en resenärs föreställning om Italien. Och kanske är det just därför det är så italienskt.
En italienare som åker till IKEA på lördagen, beställer sushi på fredagen och tittar på Netflix på kvällen är trots allt inte mindre autentiskt italiensk än någon som skördar oliver i Chianti. Det passar bara sämre in i vår berättelse om Italien.
Var hittar man det verkligt äkta?
När vi alla vill ha ett charmigt boende mitt i centrum, bli stammisar på restaurangen som lokalbefolkningen älskar och ta en aperitivo på en bildskön piazza, kan vi då bli vi irriterade när andra också har hittat dit? Det är lätt att hata på lågprisflyg, Airbnb, TikTok och ”alla andra turister”. Men då hatar vi ju samtidigt oss själva.
Jag däremot, när jag stod och hällde vin och kände mig som Musse Pigg på den där vinbaren för tjugo år sedan, hade blivit en del av den kuliss turisterna hade rest till Florens för att möta. En absurd känsla på många sätt men en superkraft idag.
handlar framtidens resande mer om att komma närmare platsen som den faktiskt är?
För, allt det här betyder inte att det autentiska Italien har försvunnit. Baren som fortfarande är en bar och inte ett koncept finns. Familjekrogen där menyn följer årstiden snarare än det som trendar på Instagram också. Och, även byn som lever sitt eget liv också efter att sista besökaren åkt hem. De är bara svårare att hitta.
Kanske handlar framtidens resande mindre om att upptäcka det ingen annan har upptäckt och mer om att komma närmare platsen som den faktiskt är. Det kräver tid, nyfikenhet och ibland en aldeles egen Musse Pigg som redan känner vägen.
För en plats skiljer sig från nästan alla andra produkter vi konsumerar. Någon bor där. Och det är där det autentiska fortfarande finns: på levande platser som inte behöver spela rollen av sig själva utan, helt enkelt, bara är.
Platser som får vara platser
På Studio –issimo tror vi på platser med en egen identitet. Där historia, människor, kultur, sinnen och vardagsliv får vara en del av upplevelsen.
För autenticitet handlar inte om att stå still. De mest intressanta platserna är de vi förstår och låter vara hela sig själva. Gamla och moderna, vackra och stökiga, traditionella och föränderliga.
Källor
Rickly J.M. et al. (2022). A review of authenticity research in tourism: Launching the Annals of Tourism Research Curated Collection on authenticity. Annals of Tourism Research, 92, 103349. Systematisk genomgång av 42 års forskning och 458 vetenskapliga artiklar om autenticitet inom turism.
Zhou Q. (Bill) et al. (2021). Stage fright and romanticism in Il Giro del Mondo. Annals of Tourism Research, 89, 103201. Etnografisk studie av hur turisters jakt på autenticitet påverkar en lokal religiös tradition på Asiagoplatån i norra Italien.
UNESCO World Heritage Centre. Historic Centre of Florence. UNESCO identifierar bland annat massturism och ett minskande antal invånare som hot mot Florens historiska stadskärna.
UNESCO World Heritage Centre. Monitoring the implementation of the World Heritage Management and Action Plan in the Historic Centre of Florence. Om bland annat turismens långsiktiga påverkan, gentrifiering, minskat antal boende och behovet av att behålla andra funktioner än turism i stadskärnan.
Kommentarer