Guide till sicilianskt vin

Druvor, områden, stilar och producenter värda att känna till.

Sicilien är som en personlighet man aldrig riktigt kan placera. Ni vet en sådan som både lyssnar på Bach och Sex Pistols. Som är aristokrat men samtidigt anarkist. Som älskar gåslever men också fiskbullar.

Ju mer man lär känna ön, desto mer komplex blir bilden. Temperamentsfull som vulkanen. Oförutsägbar som havet. Vacker som en dag. Svår som livet (en dålig dag i januari).

Sicilien har aldrig varit lagom. Och det är just det som gör ön så oemotståndlig.

Detsamma gäller vinerna: strama och nerviga, generösa och charmiga, hypnotiserande och ibland svårtolkade.

Sicilien har aldrig varit lagom.

Sicilien på fem minuter

Här finns Etnas svarta vulkansluttningar, de mjukare sydöstra kullarna kring Vittoria, västra Siciliens historiska vinlandskap och så öarna som Pantelleria och Lipari. Höjd, hav, vind, jordmån och stora temperaturskillnader gör att två sicilianska viner kan ha mycket lite gemensamt. Det gör Sicilien extra roligt att dricka sig igenom.

Druvor att känna till

Nerello mascalese

Etnas stora röda druva. Ljus, elegant, stram och komplex.

Carricante

Etnas vita stjärna. Citrus, syra, sälta och mineralitet.

Nero d’Avola

Siciliens kanske mest kända blå druva – och betydligt mer mångsidig än sitt gamla rykte. Från lätt och saftig till mörk, kraftfull och lagringsduglig.

Frappato

Parfymerad, frisk och rödfruktig. En druva för den som tycker att rött vin får vara charmigt.

Grillo

En av öns viktigaste gröna druvor. Frisk, örtig och citrusdriven, men kan också ge betydligt mer komplexa viner.

Catarratto

Historiskt en arbetshäst, idag allt oftare huvudperson i seriösa, karaktärsfulla vita viner.

Zibibbo

Siciliens namn på muscat of Alexandria. Aromatisk, blommig och intensiv – framför allt berömd från Pantelleria.

Områden att ha koll på

Etna

Det är svårt att prata om modernt sicilianskt vin utan att börja här.

På Etnas sluttningar växer rankorna i vulkanisk jord, ofta på hög höjd och med stora temperaturskillnader mellan dag och natt. Här görs röda viner framför allt på nerello mascalese och nerello cappuccio och vita på carricante.

Hur smakar vin från Etna?

Etna Rosso är ofta ljusare än man väntar sig, med röda bär, blodapelsin, örter, rökighet, sälta och en nästan nervig struktur. Etna Bianco är stramt, citrusdrivet och mineraliskt.

På Etna är vulkanen aldrig långt borta.

Vittoria

I sydöst hittar vi Cerasuolo di Vittoria, där nero d’Avola möter frappato.

Nero d’Avola står för struktur och mörkare frukt medan frappato kommer med doft, röda bär och friskhet. Tillsammans blir det ett av öns mest charmiga och användbara matviner.

Hur smakar vin från Vittoria?

Körsbär, röda bär, örter och kryddor, ofta med mjukare tanniner.

Noto & sydöst

Längst ner i sydöst, kring Noto, Avola och Pachino, befinner vi oss i ett av nero d’Avolas viktigaste historiska områden.

Här kan nero d’Avola visa sin mörkare och mer koncentrerade sida, men de bästa vinerna har också friskhet, kryddighet och en medelhavskänsla som gör dem kralliga utan att bli för tunga.

Hur smakar vin från Noto med omnejd?

Mörka körsbär, plommon, örter, lakrits och kryddor, ibland med en salt ton i avslutet.

Etna är drama, svärta och nerv.

Menfi & västra Sicilien

På Siciliens västra sida förändras landskapet igen. Kring Menfi och vidare västerut mot Trapani möter vinodlingarna Medelhavet, vinden och ett torrare klimat.

Här trivs bland annat grillo, catarratto och andra av öns gröna druvor – en sida av Sicilien som lätt hamnar i skuggan av Etnas dramatiska vulkanviner.

Hur smakar vin från Menfi med omnejd?

Citrus, gula frukter, örter, mandel och sälta.

Faro & nordöst

Uppe i nordöst, på sluttningarna kring Messina, ligger lilla Faro. Här möter nerello mascalese bland annat nerello cappuccio och nocera i ett varmt men vindigt landskap med Messinasundet alldeles intill.

Faro är betydligt mindre känt än Etna men desto roligare för den som redan har druckit sig runt vulkanen och vill fortsätta upptäcktsfärden.

Hur smakar vin från Faro med omnejd?

Röda bär, örter, kryddor och mineralitet, ofta med både elegans och en lite vild sida.

Marsala – ett missförstått såsvin

Glöm flaskan längst bak i skafferiet som bara kommer fram när någon ska laga sås. Riktig Marsala är en helt annan historia.

De torra versionerna kan vara nötiga, salta och komplexa med torkad citrus och fin friskhet. Drick lätt kylt som aperitif, till ost eller mat och fundera en stund. Till exempel på hur det skulle kännas att (i dubbel bemärkelse) bli reducerat till matlagningsingrediens när man i själva verket är ett av Italiens historiskt mest berömda viner.

Marsala förtjänar bättre än att stå längst bak i skafferiet.

Pantelleria – den nordafrikanska söta sidan

På Pantelleria, närmare Tunisien än det italienska fastlandet, görs Passito di Pantelleria på zibibbo som torkats för att koncentrera druvornas socker och aromer.

Resultatet kan vara intensivt av aprikos, citrus, blommor och torkad frukt, men det som gör de bästa exemplaren riktigt intressanta är balansen mellan sötma, friskhet och sälta.

Och på de Eoliska öarna hittar vi Malvasia delle Lipari: ännu ett exempel på Siciliens märkliga förmåga att göra sött vin som aldrig känns enkelt.

Sicilien är ömsom grönt, ömsom öken.

Producenter värda att upptäcka

Det här är ingen lista över Siciliens ”bästa”. Bara några riktigt bra producenter som på olika sätt hjälper till att förstå ön.

Arianna Occhipinti – Vittoria

Ett av namnen bakom Vittorias moderna renässans. Frappato och nero d’Avola med lätthet, energi och tydlig platskänsla. Börja gärna med SP68.

COS – Vittoria

Pionjärer i området och nära förknippade med Cerasuolo di Vittoria. Eleganta, jordnära viner och ett namn som blivit svårt att komma runt när man pratar om det moderna Sicilien.

Gulfi – sydöst

För den som vill förstå hur mycket nero d’Avola kan förändras beroende på var den växer. Gulfi arbetar bland annat med olika vingårdslägen kring Pachino och visar druvans mer seriösa sida.

Girolamo Russo – Etna

Giuseppe Russo gör vin från gamla stockar på Etnas norra sluttningar. Nerello mascalese med vulkanen väldigt närvarande: elegant, stramt och komplext.

Benanti – Etna

En viktig del av Etnas moderna vinrenässans och ett självklart namn för den som vill förstå både nerello mascalese och carricante. Prova gärna deras vita för att förstå varför Etna inte bara handlar om rött.

Bonavita – Faro

Knappt tre hektar terrasser ovanför Messinasundet och lokala druvor som nerello mascalese, nerello cappuccio och nocera. Litet, egensinnigt och ett utmärkt nästa steg för den som redan nördat ner sig i Etna.

Vito Oddo – Trapani

Börja med Re Siculo, hans tolkning av den gamla trapanesiska ambrato-traditionen på catarratto. Ett vin med ena foten långt bak i den lokala vinhistorien och den andra väldigt mycket i nuet.

Marco De Bartoli – Marsala & Pantelleria

Mannen som vägrade acceptera att Marsala reducerades till såsvin. Idag fortsätter familjen arbetet med några av västra Siciliens mest karaktärsfulla viner. Ett måste om du vill förstå Marsala på riktigt.

Donnafugata – flera delar av Sicilien

Betydligt större än flera av namnen ovan, men viktig för den moderna bilden av sicilianskt vin. På Pantelleria gör de Ben Ryé, ett av öns mest kända exempel på passito av zibibbo.

oförutsägbar men lite torr?

Vilken siciliansk vinpersonlighet är du?

Elegant men lite nervig? Etna Rosso / nerello mascalese

En stram typ med salt humor? Etna Bianco / carricante

Saftig och, enligt andra, ganska charmig? frappato eller Cerasuolo di Vittoria

Mustig och generös? nero d’Avola från sydöst

Identifierar du dig med Medelhavet?→ grillo från västra Sicilien

En obotlig nörd? Faro

Oförutsägbar men lite torr? torr Marsala

Söt men aldrig sliskig? Passito di Pantelleria

Känner du dig också lite som Sicilien ibland? Stor, mycket, spretig, mjuk, lite bråkig och fullständigt okej med det. Skön känsla, eller hur?

Mer av allt. Väldigt –issimo.